Veckans shopaholic

mtl

Mary Todd Lincoln sägs ha sålt gödsel som tillhörde vita huset för att kunna betala av shoppingskulder. Hon sägs ha anställt människor till vita huset som bara fanns på papperet för att kunna ta ut deras lön. Hon sägs ha varit bipolär och narcissistisk. Hon sägs ha varit konstant rädd för att bli fattig.

I  ”Wild Women of Washington: A History of the Disorderly Conduct of Ladies of the District” skriver Canden Schwantes:

”Mary had to compete for the graces of the Northern society ladies who judged her for being Southern and the Southern debutantes who disagreed with her abolitionist views. Politics aside, in a true nineteenth-centur mindset, what better way to prove your standing in society among women than through fashion?

Mary was aware, it seems, of the extra costs to these procurements for her wardrobe. She said, ‘The President glances at my rich dresses and is happy to believe that the few hundred dollars that I obtain from him supply all my wants. I must dress in costly materials. The people scrutinize every article that I wear with critical curiosity…If he is elected, I can keep him in ignorance of my affairs, but if he is defeated, then the bills will be sent.’

Luckily, he was elected, but the bills were still sent. Mary believed that stores would not call in her outstanding debts if she continued to buy from them, so she kept purchasing more, thus increasing the amount she owed.”

Precis som jag gör så gillade Mary att köpa flera exemplar av varje grej hon köpte. Hon lät också nya saker stå oanvända. Jag gillar att läsa om alla hundratals handskar hon köpte. Alla klänningar och gardiner. Hur historiker beskriver tyllet, silvertrådarna.

Vad är det med såna som mig och Mary? Jag brukade skämmas oerhört bara att gå utanför lägenheten utan perfekt strukna pressveck. Kunde ta en timme att stryka, stryka om, ånga bort dem och stryka dit dem igen. Om jag åkt utomlands har det alltid varit en stress innan jag hittat en kemtvätt som erbjuder pressning och strykning av byxor och skjortor. Hotell som inte har strykjärn på grund av brandrisken. Hotell som inte har ångstrykjärn. Hotell som tvingar en att fråga i receptionen om att få låna strykjärn. Hellre då överfyllda kemtvättar där ingen kan engelska. Töntigt turistiga tummenuppgester när jag tror de förstått vad jag vill och gestikulerat fram strykjärn i några minuter.

Tunna plastpåsar som hängs över mina skjortor på rangliga galgar. Perfekt strukna byxor i Italien. Blankt kakel som speglar sig i den slitna disken och kvinnor som vägrar ta emot dricks. Jag kände mig aldrig bekväm i något plagg men åtminstone så mycket att jag kunde sluta tänka på det hela tiden. Nästan alla känslor går att köpa bort. Tyvärr alltid bara tillfälligt. Men ändå.

När Marys man mördats började hon bära svart. Hon fick bara ut en tredjedel av sin mans egendom eftersom han inte skrivit något testamente och en tredjedel var standard i såna fall. Hade hennes man varit soldat och skjutits hade hon fått änkepension från staten men eftersom hennes man var president när han blev skjuten fick hon ingenting. Hon kämpade i åratal för att få någon form av pension. Män spärrade in henne, hon rymde. Hon hotade män i det parti som hennes man tillhört med att gå ut offentligt med sina problem vilket skulle smutsa ner även deras namn. Hon ställde ut sina kläder till försäljning när de vägrade hjälpa henne. Tidningarna skrev om skandalen i veckor. I den viktorianska tiden visade ingen upp sina problem ostraffat. Tidningarna hånade hennes sjalar som de beskrev som smutsiga, hennes klänningar som täckta av en svettlukt.

Jean Harvey Baker skriver i ”Mary Todd Lincoln: A Biography”:

”Only the advocates of free love, actresses, and Madame Restell, the Manhattan abortionist who dispensed French pills from her brownstone, were so notorious.”

Hennes sista 17 år var en ständig kamp efter mer pengar. Till sist beviljades hon den änkepension hon ville ha men hann inte få ut en enda dollar från den innan hon dog.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *