Ted Bunny

Jag är stressad, rastlös och trött på samma gång. Så mycket jag vill hinna få gjort när jag är ledig. Fick en konstig yrsel för två kvällar sen som inte försvunnit. Jag får aldrig yrsel.

Jag gick till en tebod för att matbutiker vägrar sälja vitt te av någon anledning. Ville ha 3 hg. Jag köper allt i storpack nu för tiden och bunkrar för att slippa vara bland butiker. Storhandlade när jag fick löning och har inte behövt handla mer än ett paket juice sen dess. Försöker att bunkra så mycket jag kan när jag får mina 10%-checkar på Citygross. Handlade för drygt 1600:- sist. Hoppas klara mig på det resten av månaden. 160 kr i rabatt, tänker att jag ska köpa te för det. Jag blir avrådd eftersom vitt te är så skrymmande och inte ryms i en vanlig 3 hg-påse. Jag nöjer mig med 2.

Var inloggad på Unibet imorse. Länge sen jag var inne på spelsajter. Stod om Hillary Clinton i flera tidningar om hur hon så gott som vunnit primärvalen. Oddsen på att hon blir demokraternas presidentkandidat var nere på 1,05. Om jag satsade 10 000 kr på henne skulle jag alltså få 500 kr när hon vinner. På att göra ingenting. På att ha läst en tidningsartikel och lagt ihop ett och ett. Är det lätta pengar eller känslan att vara smart som lockar så mycket. Oddsen på att hon vinner presidentvalet till hösten är 1,44 när jag äter frukost. 1,42 nu. Är det känslan av att ha så mycket på spel. Är det bara att nå en så stark känsla vad den är.

Jag minns inte om jag tagit en huvudvärkstablett idag. Ett paraply blåser runt innanför skyddsnätet runt grannarnas studsmatta. Jag var ute och gick med Dylan på tomten och han jagade pinnar som jag kastade, jag kände mig glad några minuter. När jag kom in fick jag ont i huvudet. Lyssnar på amerikanska intervjuer med författar som skrivit om kända seriemördare. Jag diskar, sätter ihop ett fult bord i furu som jag fick i Hillareds facebookgrupp, jag funderar på om jag ska måla det direkt eller vänta tills jag orkar leta igenom mitt förråd efter sandpapper, det låter som att han som intervjuas säger ”Ted Bunny”, Ted Bunny kände sig trygg i akademiska miljöer, Ted Bunny var en person som aldrig skulle sluta, Ted Bunny stack ut för mycket när han på en skidort gick runt i bara vanliga byxor och tröja och inga skidkläder, Ted Bunny var republikan.

Jag lyssnar om dokumentären i Sveriges Radio-appen. VIP-spelare blir uppringda av en speciell avdelning, de är bara några få procent av totala antalet spelare men står för större del av spelandet räknat i pengar. Det är viktigt att de känner sig sedda. De bjuds på resor. De småpratar med kvinnor på VIP-avdelningen när de blir uppringda. Ibland får de till och med pengar. Jag blir avundsjuk för att jag aldrig blivit uppringd. Kanske är det därför jag håller mig från att betta på Clinton. Men också för att jag inte vill behöva skriva om det i bloggen, att jag slösat bort pengar jag inte har. Skulle skämmas inför de jag känner som jag vet läser.

Logiken förut har varit såhär när det varit svårt att stå emot: om jag nu ändå inte kan hålla mig från att spela kan jag lika gärna satsa stort så det är någon vits med att brista i disciplinen. Det är idiotiskt. Det borde inte gå att göra saker som en vet är idiotiska. Men det går alldeles utmärkt. Såg ett program på tv om hur amerikanska supermarkets fungerar, de vanliga klyschorna med nybakt bröd i början och större kundvagnar och bla bla bla men något jag inte hört innan är hur undersökningar visar att det bara är några få varor som vi har en tydlig prisbild av, mataffärer väljer därför att lägga sig väldigt lågt på just dessa få varor eftersom vi då upplever att det är en billig butik. Mjölk och ägg var de varor som togs upp i programmet. Dessa varor kallas för ”loss leaders”. De placeras längst in i butikerna så att kunden måste passera andra varor med bättre marginal. Mjölk är den ultimata loss leadern eftersom den används dagligen av så många, alla har en tydlig bild av vad den ska kosta, samtidigt är den en färskvara så det är omöjligt för kunde att bunkra upp på varan och undvika att bli lockad till andra köp genom att inte behöva gå till affären.

Tidigare i år fick Akademibokhandeln kritik för att använt Jojo Moyes ”Arvet efter dig” som en loss leader, eller lockvara som det kan kallas på svenska. Den kostade 49 kr inbunden. Smart val att välja en bästäljande författare som många känner igen, alla vet att den kostar långt mycket mer och sannolikheten för att det är just Akademibokhandelns bokrea som kommer att besökas för Moyes-fans ökar.

Jag lägger mig på sängen bland allt katthår. Lyssnar klart på casinodokun. En av kvinnorna som jobbar på VIP-avdelningen börjar gråta. Hon tycker det är så sorgligt ibland när hon ringer vissa kunder. De låter så ensamma. Sitter där i mörka rum framför datorn. Ingen vet hur mycket de spelar bort. Att de sitter och ser hur frukter eller piratskepp eller klassiska körsbär rulla fram framför dem. Hon sitter på Malta och gråter över alla ensamma män framför sina datorer.

 

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *