SUNK COSTS

image

För några år sen jobbade jag med annonser på en tidning. Jag var provanställd, hade kollektivavtal men hade inte råd att vara med i facket. Jag var anställd 40 timmar i veckan men jobbade över hela tiden. Att en annonsör var klar i tid var sällsynt. Även om en deadline var måndag kl. 18 kunde jag sitta en tisdag kl. 22 och göra om annonser.

Jag fick inte ta ut övertid i pengar men när jag tog ut den i kompledighet blev jag enbart mer stressad då det bara var jag som hade mina arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Tog jag kompledigt blev allt som kom in från kunder liggande och jag blev tvungen att jobba över senare i veckan för att hinna med.

Finns mycket att berätta om den arbetsplatsen som var jobbigt men det är ännu tråkigare läsning. Efter bara knappa 6 månader mådde jag så dåligt av att jobba så mycket under så stressfyllda och jobbiga förhållanden att varje dag var ångest. Jag har alltid haft problem med depression men detta var något annat. Jag sjukskrevs några dagar innan min provanställning skulle bli tillsvidaretjänst.

Då sa min arbetsgivare upp mig. Jag var inte ett dugg förvånad. Jag började ta hög dos antidepressiva + ångestdämpande. Gick i terapi i 3 år och fast forward till det att jag mådde okej igen och ångest och depression tagit några steg tillbaka: Jag blev arg på hur de betett sig. Räknade ut att jag fått för lite lön. Min uppsägningstid var inte med i slutlönen. Inte heller hela min sjuklön.

Jag mailade fram och tillbaka med VD och ekonomiansvarig förra året. Ingen av dem bestred det jag sa men VD ansåg att detta var preskriberat. Jag tröttnade på mästrande mail efter ett tag och meddelade att jag kommer ta det till kronofogden och tingsrätt istället.

Fordran på utebliven lön preskriberas efter 10 år. Kollektivavtal preskriberas efter 2 år. Jag har lagt väldigt många timmar på att försöka förstå LAS och annan lagstiftning. Läst domar i liknande situationer och paragrafer. Jag har även betalat en arbetsrättsjurist för att få fråga om det är någon idé att driva detta men hen gav inte något tydligt svar på vad som gäller.

I perioder har jag släppt det. Tänkt att det bara är pengar. Men så fylls jag av ilska igen. Känner mig trampad på. Bestulen.

Problemet är att jag läst Kahneman. Jag vet att så kallade ”sunk costs” påverkar vårt beslutsfattande på ett sätt som är ologiskt. Om vi har investerat/förlorat pengar, eller till och med tid, på något blir vi känslomässigt styrda att ”rädda” dessa pengar snarare än att se till vad som går att tjäna eller f. Det sammanfattas bra på wikipedia:

”In economics and decision theory, loss aversion refers to people’s tendency to strongly prefer avoiding losses to acquiring gains. Most studies suggest that losses are twice as powerful, psychologically, as gains.”

Knox och Inkster genomförde 1968 ett experiment bland de som spelade på hästar. De som precis lagt sitt spel rankade sin hästs förmåga högre än de som stod i kö för att spela men ännu inte skiljts från sina pengar. Det går alltså att säga att även vår bedömningsförmåga förändras av s.k. sunk costs.

Problemet är alltså att om jag förlorar i tingsrätten måste jag betala deras advokat plus rättegångskostnaderna. Jag är fattig nog för att få rättshjälp men summan det handlar om är för låg. Logiken är: hade jag tjänat mer då och blivit lurad på lönen hade jag kunnat få rättshjälp nu. Men hade jag tjänat mer hade jag ju kunnat vara med i facket och fått hjälp av dem eller kunnat spara pengar. Är du fattig är du alltid fucked.

Och enligt studier styrs jag känslomässigt av ”sunk costs fallacy”. Googla det så får du läsa om många tragikomiska experiment.

Jag upplever den där förlorade lönen som så jobbig att jag inte kan titta på riskerna/vinsterna på ett objektivt sätt. Som att stå kvar vid ett roulettebord när en förlorat mer än en har råd med. Mugazieffekten kallas detta för i investeringssammanhang när någon investerat så mycket att den fortsätter oavsett.

Detta är alltså så krångligt ärende att en arbetsrättsjurist inte kan svara på om jag har nån chans. Ska jag då ta risken att bli ännu mer skuldsatt? Kommer jag kunna släppa det om jag inte går vidare? Har fram till 27/1 på mig att skicka in mina ”bevis” om jag vill gå vidare till tingsrätt.

Usch vad långt det blir. Imorrn får jag skriva om mitt RedBull-beroende som jag slutat med eller nåt.

Comments

  1. Sara - 2016-01-11 @ 18:51

    Släpp det. Jag är helt övertygad om att det är det bästa att göra.

    Lägg hellre pengar på terapi som hjälper till med det, än på en tärande rättegång som kan kosta ännu mer pengar.

    Jag är i och för nästan helt immun mot spel och att försöka vinna, eller för den delen ta igen det förlorade. Hur det än kommer sig att det är så, så är det nog därifrån mitt råd kommer.

    Älta inte, glöm och gå vidare. Inte lätt alla gånger, men oftast det bästa, tror jag.

    • marcus - 2016-01-12 @ 20:38

      Jo jag vet ju, egentligen, att du har rätt men jag är nog motsatsen till dig rent känslomässigt i såna situationer som denna. Jag kan fortfarande älta vad jag uppfattat som oförätter trots att de inträffat för 15 år sen. Därför jag är rädd att aldrig kunna släppa detta. Hur blir jag lika zen som dig? Vet ju att det vore det bästa även om jag skulle behöva den där förlorade lönen

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *