Shopstop

001

Finns det något värre än folk som postar nyårslöften, lägger ut uppdateringar från träningsappar, förnumstigt förklarar för folk i sin närhet att nu avinstallerar de sociala medier-apparna och satsar på att leva i ”verkligheten” ett tag? Det finns en särskilt sorglig och övergiven kyrkogård för alla gymkort som ska köpas under kommande månad och sen glömmas bort och överges som nittiotalets miljontals hungrande Tamagotchis. Ni hör ju, jag blir Enid Coleslaw när jag tänker på detta och skulle hellre möta hyenorna i Lejonkungen på elefantkyrkogården än bli ”en sån”.

Ändå blir jag en sån nu. 2016 blir ett år av köpstopp för mig. För tre år sen hade det åtminstone varit lite nytt att ha en sån blogg. Nu känns det bara skämmigt.

Jag läste Gunilla Brodrejs bok Shopstop och blev inspirerad, irriterad och fick ångest. Jag har vetat länge att jag inte kan hantera mina pengar. Jag har tagit fler smslån än jag kan räkna. Jag har övertrasserat plastkort från både Mastercard och Visa. Handelsbanken har meddelat att de är skyldiga enligt lag att låta mig ha ett konto hos dem men någon internetbank eller något bankomatkort kommer jag aldrig mer få hos dem. Jag har betalat lån med lån och i fantasin planerat vad jag skulle ha på mig om jag skulle vara med i Lyxfällan på trean.

Klockan är 18:50 på nyårsafton 2015 och det har precis börjat smälla. Min katt är lite vaksam men verkar inte så rädd.

2015 var året jag trodde jag till sist skulle hamna hos kronofogden. Jag gjorde inte det men är rädd att hamna där framöver om jag inte förändrar mitt sätt att leva ganska drastiskt. Det finns ingen som tänker så mycket på pengar som den som inte har pengar. Jag vill slippa tänka på pengar. Jag vill försöka bli av med det där omättliga begäret efter att köpa vackra saker.

Anledningen till att jag mått bättre när jag gått i terapi är att jag vet att jag måste skärpa till mig, jag vet att någon håller koll, bryr sig och engagerar sig i mitt liv när jag själv inte orkar. Jag tror det är därför jag vill blogga om det. För jag kan inte se nån mening med att arbeta med mina problem om jag inte ser det som en prestation inför någon annan. Det är också skämmigt att erkänna, men kan jag styra upp min ekonomi är det värt att skämmas.

Imorgon ska jag skriva om reglerna för det kommande året.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *