Samlandet

När jag var i Berlin på klassresa såg jag screentryck från ”Black Hole”. Det var otroligt jobbigt att jag inte kunde köpa något av trycken.

”Set in the suburbs of Seattle during the mid-1970s, the comics follow a group of mostly middle class teenagers who, over the summer, contract a mysterious sexually transmitted disease known as ”the Bug” or ”the teen plague,” which causes them to develop bizarre unique physical mutations, turning them into social outcasts.”

Jag vet inte varför jag samlar på saker. Jag såg samlingsvolymen av ”Black Hole” på biblioteket i fredags när jag var där. Jag skaffade lånekort och fick välja mellan ett litet som går att ha som nyckelring och ett större i vanlig kreditkortsstorlek. Jag ville ha båda. Egentligen ville jag ha båda gånger två. En för att använda och två som jag kan ha i orört skick. Allt går att samla på. Allt som är fint måste jag också äga.

Jag sköljer kuvert i varmt vatten i diskhon i köket om den som sorterat glömt att stämpla. Jag tar bort frimärket och torkar sen kuvertet och pressar det eftersom jag vill ha kvar det. Jag sparar nästan allt. Samlar. Min pappa visade mig när jag var liten hur frimärken tas bort. Min farfar samlade på frimärken och tändsticksaskar från hela världen och hade lärt min pappa det han lärde mig i ett ångvarmt badrum.

Det låter otroligt sjukt men anledningen till att jag kunde hålla mig från att köpa ett screentryck var att jag inte kunde köpa bara ett. Jag ville egentligen ha ett friskt och ett smittat men den bild jag gillade bäst fanns bara i friska versionen. Jag skulle då alltså behöva köpa tre: det friska porträttet av den bild jag gillade bäst och något av trycken som fanns i båda versioner. Jag visste att dessa förmodligen skulle kunna gå att spara några år och då vara värda minst det dubbla, priset var redan då satt väldigt lågt tyckte jag, något som jag också frågade om. Jag fick svaret att det är väldigt billigt för konstnärer att bo i Berlin och ha gallerier och butiker men att det också gjort att de flesta som bor i Berlins konstkvarter är väldigt fattiga och att därför är priserna på konst och annan kultur även den väldigt låg.

Jag skulle alltså behöva köpa: den bild jag gillade bäst, den bild jag gillade näst bäst som fanns i båda versioner och dessutom den som fanns i två versioner och som jag trodde att jag skulle kunna sälja med vinst några år senare. Jag skulle behöva köpa fem screentryck. Det hade jag inte råd med då eftersom jag maxat mitt Mastercard för att kunna bo på hotell istället för i sovsal med de andra i klassen. Jag valde mitt hotell utifrån antal stjärnor på hotels.com, bara 4- och 5-stjärniga, och därefter det jag tyckte var snyggast i resultatlistorna. Hotell Mani hade fått 4.5 i betyg. Golvet var schackrutigt inne på rummet. I lobbyn stod en automat där det gick att köpa dyra designade sexleksaker i exklusiva stramt formgivna förpackningar. Hade det varit för några år sen hade hotellet förmodligen haft en egen CD-samling till salu på receptionsdisken. Jag hade förmodligen köpt den.

Ordet souvenir kommer från franskan och går att översätta ungefär: att återse. Det franska ordet kommer från latinet subvenire: bistå; komma i någons tankar. Men prefixet sub pekar också på att det kommer underifrån. Inifrån. Ett föremål som bistår oss i att återse något som varit dolt tills dess. Föremålet som bärare av minne.

Jag är en extremt nostalgisk person. Jag har förmodligen levt halva mitt liv i tankar på dåtid. Är det därför jag samlar på mig saker? För att återuppväcka saker som är gömt i mig?

På biblioteket reserverade jag Emily Goulds ”Vägskäl” som är ett av de boktips jag fått sen jag startade bloggen.

”Amy är en överklasstjej från Östkusten, vars tur och charm har tillåtit henne att glida genom livet under längre tid än vad som är bra för henne. Bev har fastnat i omständigheter som knappt skulle ha ansetts som bohemiska ens i tjugoårsåldern: hon är timvikarie på olika kontor, bor i hyresrum,drunknar i studielån. Amy lever fortfarande på gamla framgångar, men hennes förmåga att bränna broar håller på att hinna ikapp henne både när det gäller jobb, boende och relationer.”

Jag har 290 :- kvar på kontot. Var år sen jag hade så mycket kvar så långt in i månaden.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *