Pokémons och handpenningar

Jag vet inte hur många tusen timmar jag suttit i mörkrum på obekväma pallar. Stått på betonggolv vid framkallningsbad. Slutat bry mig om framkallningsvätskornas varningstexter och lyft upp kopior med händer utan skyddshandskar, slutat använda de klumpiga tänger, som det är tänkt att jag ska använda, och känt fixering rinna längst handlederna.

I det röda dova ljuset i ett mörkrum ser fotografier ut på ett visst sätt. När de gått genom fyra olika ”bad” (som ser ut som små ugnsplåtar i plast med höga kanter) går det att titta på dem i vanligt ljus. Jag går ut och tittar på dem en och en, går tillbaka in i mörkret igen till framkallningsmaskinen, byter ut ett filter som gör att molnen kommer fram ytterligare lite till i reflektionen i ett skyltfönster. Så där såg molnen inte ut på platsen när jag tittade på dem. Men de finns där hela tiden, de finns på negativet, de kommer att finnas på papperskopian. Jag använder högkontrastfilter oftast. De ser rosa ut för mig, men jag är färgblind så det är möjligt att de ser ut på något annat sätt egentligen. Den rosa plasten förstärker vissa saker, dämpar andra, när de läggs på bilden av verkligheten. Ögat ser en sak, kameran en sak, filtret en sak. För att bli duktig i ett mörkrum måste en lära sig att försöka se en bild på alla dessa sätt. Och dessutom försöka förutse hur den dova röda mörkrumsbelysningen påverkar bedömningen som en gör.

Allt eftersom Pokémon Go blir mer och mer och populärt kommer vi se ännu en våg av historielöst klagande på ännu en ungdomskultur. Dansstilen The Twist, The Beatles, Elvis Presleys höfter, långt hår på pojkar, kort hår på flickor, World of warcraft, vhs-filmer, tv-spel, goth, keps inomhus, Marilyn Manson, kvinnor i byxor. Alla har de varit djävulen vid ett eller annat tillfälle, variationerna är bara olika strategier skapade av samma ondska. Som i The exorcist:

”All the others are but forms of attack,” continued Merrin. ”There is one… only one. It is a demon.”

Hur mår de idag, de som dansade twist på 60-talet som unga? Kunde de leva värdiga liv? Hamnade de i tunga missbruk? Begick de bestialiska brott mot sina nära och kära? Hamnade de i utanförskap så långt bort från det övriga samhället att döden har varit att föredra?

För några blev det säkert mörka svåra liv, men hade det något att göra med att de dansade twist?

Pokémon Go lägger ett filter över världen. Saker som är där förändras av filtret. Pokémon Go lägger till saker. Jag är övertygad om att det kommer bli en enormt stor kommersiell arena för företag. Men spelet har också potentialen att vara starkt antikommersiell och antikapitalistisk på ett nästan utopiskt sätt ur ett stadsplaneringsperspektiv och för den privata konsumenten. Städers köpstråk är inte längre naturligt centrum, butikerna är inte längre stadens kärna. Den köpkick jag får av att levla upp påminner väldigt mycket om att köpa saker.

Men eftersom jag inte ska köpa saker i år åker jag sällan in till Borås (min närmsta stad). Igår gjorde jag det fastän mobilen nästan var urladdad. Jag parkerar inte i ett av de dyra centrala parkeringshusen som jag brukade. Plötsligt gäller inte gamla hierarkier, att parkera utanför stadskärnan och gå runt utanför den är lika roligt. Jag stannar vid varje offentligt finansierad såväl som offentligt bortglömd, staty, får en flash om en närliggande varelse som leder mig in på en bakgata där det ligger en stängd butik med finska solblekta dagligvaror i skyltfönstret. Jag stannar och fångar Pokémons, jag går tillbaka en bit, står vid ett vattendrag och försöker fånga en gullig färgglad med vingar, fortsätter förbi de finska mjölpaketen och bakmixarna igen. Jag hamnar till slut på torget mitt inne i stan. Där är allt igång trots att det är kväll. Det luktar popcorn, munkar, öl. Nedanför tingshuset sitter två tonåringar. Den ena har en hemstickad Pikachu-mössa. Folk omkring dem kånkar kassar från de kvällsöppna klädbutikerna, bråkar med sina barn om allt de inte får köpa från mer eller mindre Pinterestinspirerade food trucks och gatuförsäljare. Handlarna har gått ihop. Bjuder på konsert. Schlagerstjärnor och sommarhits ska locka folk till butikerna under sommaren.

Hen som sitter bredvid Pikachu-mössans bärare:

Ja gör ni det också? 

Hen låter glad. De som frågat säger att det såg ut så. De börjar prata om vilka platser som finns i närheten, vad de hittat där och inte. De har inga kassar från butiker, inga strutar med festivallakrits. De har sina mobiler och de är entusiastiska. Människorna runt omkring dem påminner mig däremot om Stockholms centralstation när dess underjordiska tunnlar fylls av pendlare på eftermiddagarna. Ja, jag vill vara en av dem, jag vill också handla, jag går också runt i butikerna sådär i mitt huvud som de gör på riktigt. Och ja, jag kanske bara är nyfrälst och hög på att jag hittat en gullig Venonat (ser ut som en sötare version av Tove Janssons Stinky) men när polisen skriver på sin facebooksida om ”zombieliknande beteende” undrar jag över om de någonsin varit på en julhandel, marknad, busstation, galleria, köpcentrum:

ZOMBILIKNANDE BETEENDE

Den sista tiden har vi fått ett antal samtal till polisen angående människor som uppför sig konstigt eller befinner på märkliga platser. Vi har också själva mött personer runt omkring i Haninge och Nynäshamn, som är märkliga i sina beteende. De går själva eller i klungor och med zombiliknande tendenser stirrar de ner i mobilen samtidigt som de irrande letar runt i omgivningarna.

Vad är en ”märklig plats” egentligen? Hur ser detta konstiga och märkliga uppförande ut? Hur kan det vara så normbrytande att gå till platser som inte besöks regelbundet i vanliga fall att polisen måste gå ut och etikettera det?

Min pappa berättade en gång när jag var liten om när han bodde i Stockholm och skulle julhandla, utanför NK var det så mycket folk att han missade ingången eftersom folkhavet var omöjligt att korsa, han var tvungen att fortsätta med strömmen ner till nästa övergångsställ där han kunde göra en usväng och gå upp mot strömmen längs med NK:s fasad.

Alla som varit i en av alla dessa köpcentrum utanför städerna skulle nog hålla med om att besökarna där skulle kunna beskrivas på exakt samma sätt. Folk driver runt själva eller i klungor med zombiliknande tendenser (heter det inte ”zombie” btw?) på en ”märklig plats”. Har de någonsin besökt Heron City? Knalleland? Väla? Ullared? Ikea?

I en tid där vi vet att vi producerar för många fysiska konsumtionsvaror som fraktas kors och tvärs över jorden borde vi istället välkomna en generation som tycker digitala produkter är värda minst lika mycket som fysiska ting. Vad har en digital Pokéboll för co2-avtryck jämfört med andra konsumtionsprodukter? Förmodligen en mycket liten.

När ett filter läggs på världen finns plötsligt inte förorter, dyra områden, landsbygd eller citykärna. De jämställs eftersom det ekonomiska filtret som annars formar vår syn på världen byts ut mot Pokémongym och andra platser som är viktiga för Go-spelaren. En ”bra” adress är inte längre kopplad till ett dyrt kvadratmeterpris.

Det må vara hänt att det är ett globalt pengadrivet företag som utvecklat detta spel men det går faktiskt att spela utan löpande kostnader så länge som en har en telefon. Hur mycket går det att delta på en köpmannadriven stadsfestival utan pengar? Att vara utan pengar i en stadskärna är att vara en passiv betraktare av de som har pengar att spendera, att vara utan pengar i Pokémon Go spelar ingen roll, du kan fortfarande vara en aktiv deltagare.

När jag åkte tåg med min mamma för några veckor sen läste hon ”Dagbok från ditt försvinnande”. Jag var trött och la mig direkt i sängen högst upp fast det fortfarande bara var eftermiddag. Den handlar om sorgen efter regissören som förmodats ha fallit mot sin död i Bohuslän när han letade efter inspelningsplatser för de nya Camilla Läckberg-filmerna. När jag vaknar är det kväll, mamma berättar om vad hon läst, hon har sträckläst i några timmar. Jag äter veganbars som jag köpt på arlanda. Vårt fönster är öppet, den brända lukten av tågets inbromsningar, sval luft.

Mamma säger att han aldrig ville göra filmerna men att de skulle köpa sommarstuga och han behövde pengarna.

”Du gjorde jobbet bara för att ha möjligheten att köpa ett hus där du skulle kunna åka ut och fiska med din son. Din son som du nu aldrig kommer att fiska med och än mindre lära känna.”

Jag står i kö på biblioteket för att låna boken, läser några stycken på google books, vill klicka hem den som ebok men lyckas undvika.

Hur osmakligt vore det inte att rekommendera alla som vill ha sommarstugor att ta det försiktigt, exemplifiera med regissören som tog ett brödjobb i en Läckbergfilmatisering. Ta inga onödiga risker för den konsumtion du drömmer om. Irra inte runt ute på klippor på märkliga platser bara för att du precis lagt handpenning på ett hus.

Men ändå är det exakt det som polis och tidningar nu gör, och kommer fortsätta göra, med Pokémon Go. De kommer leta upp exempel på spelare som utsatt sig för stora risker och kommer koppla dessa till spelet i sig. På samma sätt som det gick att hitta Marilyn Manson-fans som begått hemska brott. På de som dansat twist och sedan mördat någon. På samma sätt som det skulle kunna gå att hitta människor på jakt efter pengar till sommarhus som utsätter sig för stora risker. Det kallas för anekdotisk evidens och ja, det ser ut som att det säger oss något med alla dessa artiklar om Pokémonspelare som hamnat i dåliga situationer, men om urvalsgruppen är enorm så är det statistik och inte enskilda exempel som kan bevisa något.

Den här idén om att vi människor blir besatta av något speglar ordets ursprungligt religiösa betydelse. Kanske för att det är så det känns, när det där begäret väcks känns det inte som att vi har kontroll längre, och kanske är det också det som är det sköna, men det blir töntigt när vi åter och åter igen försöker skilja besattheter åt. Åter igen Exorcisten:

”Taken over by the mind of a demon. You know, something like a superstitious version of split personality.”

Är det inte helt enkelt så att en handpenning och en Pokémon är ungefär samma sak?

Comments

  1. T Nilsson - 2016-07-15 @ 10:09

    Kloka ord!

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *