Äntligen

En framgång: skulden på bilen jag skrivit om här tidigare kommer enligt MyMoney att skrivas av.

Efter flera samtal efter jobbet idag så fick jag till slut ett kort samtal där de varken bad om ursäkt eller förklarade varför det tagit ett år att ens höra av sig till mig eller varför de ifrågasatt mina rättigheter, men de meddelade att de kan hämta bilen nästa vecka och att alla papper kommer tas med då så jag bryr mig faktiskt inte om något annat, jag sa bara tack och vilken dag jag kunde.

Jag kan inte slappna av förrän allt är påskrivet och bilen borta men mycket pekar på att nästan 15 000 kr av mitt skuldberg försvinner nästa vecka. Yay.

• • •

I know I should be brave but I’m just too afraid of all this change.

Oavsett om det är poetiska ambitioner eller bara automatisk översättning som gör såna här utskick så känslosamma: det är fint att jag inte bara sagt upp en streamingtjänst – jag har lämnat ett ”oss”. Tyvärr saknar jag inte dem/oss så mycket. Spotify däremot, det är trist att inte ha musik så tillgänglig, alla mina spellistor. Jag saknar det som var vi Spotify, vad gör du nu för tiden?

 

• • •

Köpstoppsböcker

4079

 

Några av de böcker jag fått tips om/fått eller lånat av vänner efter att de läst bloggen. Ej i bild: Emily Goulds ”Vägskäl”, den får ett separat inlägg vid tillfälle.

Tar gärna emot boktips från er som läser bloggen, tipsa gärna i kommentarsfältet ifall ni kommer på något som kan passa.

• • •

Min kafkakredit

Har skrivit om det tidigare men jag köpte en begagnad bil för snart två år sen. Köpte via bilhandlare på kredit. Det visade sig att den inte var i så bra skick som bilhandlaren sagt och där stod jag 5 månader senare med en bil som skulle vara dyrare att reparera än vad det kostat att köpa en likadan.

Lagen säger att det ligger på säljaren att bevisa att fel som uppkommer inom 6 månader inte fanns vid säljtillfället. Det ville inte säljaren som det inte alls var trevligt att prata med. Kreditkonsumentlagen ger mig rätt att reklamera köpet hos kreditgivaren. Jag bestrider fakturorna som kommer från Svea ekonomi och frågar hur de vill lösa saken. Får inte svar på över ett år. Bilen står på min uppfart.

I veckan har jag missat samtal och mail från de som förmedlat lånet: MyMoney Europe. Handläggaren vill prata med mig i telefon. Jag vill hellre ha mail. Hen fortsätter propsa på att jag ringer upp. Efter att ha mailat fram och tillbaka så ringer jag upp. De vill hämta bilen. Jag frågar om det betyder att de skriver av skulden. Nej, det gör det inte. De ska hämta bilen och se om de kan få sålt den. Jag ger några datum jag kan vara där och lämna över den. Påpekar att jag inte tänker skriva över den på dem om inte skulden stryks.

Efter att ha lagt på känns det lite konstigt, varför har någon annan tagit över lånet?

Jag ringer Svea ekonomi, som aldrig svarat på mina mail. De säger att lånet är makulerat och att de inte har någon information om att det skulle vara överlåtet till MyMoney.

Jag ringer MyMoney kundtjänst som inte heller de ser att jag skulle ha något lån hos MyMoney. De ska kolla med handläggaren och jag ber dem maila mig ett svar på om jag är kund eller inte hos dem nu.

Handläggaren ringer upp. Kan inte svara på om det finns någon dokumentation kring lånet, vad jag har för kontonummer, vilken summa lånet är på, vilken ränta det är. Hen låter väldigt irriterad nu. Jag frågar varför MyMoney tagit över lånet från Svea. Får ett irriterat svar om att det är för att jag inte betalat på ett år. Frågar igen vad de har för intresse i att ta över ett lån jag bestridit. Får svar att det är så det går till. Jag ber igen om dokumentation. Vad för dokumentation? får jag som svar. Jag försöker förklara att det är ju bra för mig att få någon form av dokumentation på att det är de som har tagit över lånet innan de hämtar min bil. Jag frågar igen varför de tagit över lånet. Hen förklarar att ”så långt upp är inte jag att jag vet det”.

Det är väldigt konstigt att tvingas ha telefonkontakt med irriterade människor som jag eventuellt är skyldig pengar men som inte vill svara rakt på en enda fråga.

Kanske är det för att jag är förkyld och legat i sängen nästan hela dagen men jag blir väldigt illa till mods. Jag vill inte att bilhandlare som är arga på mig ska veta min adress. Jag önskar att de hellre bara följt den vanliga gången för obetalda fakturor dvs. skicka till inkasso sedan kronofogdemyndigheten och sen tingsrätt. Då är det bara för mig att bestrida och sen visa upp mitt case. Jag tänker att det finns en anledning till varför de hellre ringer och är arga på mig istället, de har inget case själva. Överväger att inte svara i telefon mer utan bara hänvisa till mail. Vänta och se vad de gör. Men samtidigt vill jag bara ha det löst. Det är mycket pengar för mig det handlar om och min uppfart upptas av en bil som rostar sönder dag för dag. Jag hatar att inte kunna påverka en situation.

Då bankar en granne på plötsligt. Känns som att den frostade rutan bredvid dörren ska spricka. Det är löjligt men jag tar min gamla kniv och sätter den i byxlinningen. Den trycker mot ryggslutet. Jag känner ingen här där jag bor och vill inte det heller. Jag vill trivs väldigt bra här men jag vill vara ifred.

Hen som knackar vill prata om min bil som bara står där. Vad är oddsen att hen ska göra det samma dag som dessa telefonsamtal sker? Hashtag Truman Show. Hen är ordentligt full och vill gärna köpa bilen. Jag säger att jag inte kan sälja den eftersom jag har någon form av tvist med finansinstitut. Jag borde väl bara stänga dörren men hen är ändå trevlig och vill ta i hand och jag tycker det är onödigt att börja med att vara otrevlig. Sist jag tänkte så ledde till att hens kompis satt inne i min hall ett par timmar en sen kväll medan jag hjälpte till att få tag på fastighetsskötare som kunde komma och öppna dennes dörren mitt i vintern då nyckeln hade förlagts. Jag ville inte alls hjälpa till men ville inte heller att någon med för mycket alkohol i kroppen skulle ligga ute i en snödriva mitt i vintern eller skada sig själv genom att slå sönder ett av sina egna fönster.

Jag får förklarat för mig av grannen att hen lurat såna finansinstitut på 400 000 kr en gång. ”Det tar en jävla tid men till slut lurar jag dom alltid”. Hen erbjuder sig att köpa bilen med skulder och allt. Alternativt är det ju lätt hänt att en sån bil ”försvinner” om jag skulle vilja det. Jag föreslår att vi avvaktar med det. Jag lovar att återkomma om jag vill sälja den.

På något sätt kändes det lättare att ha att göra med en stupfull skrytande svindlare än ett finansinstitut. Känner mig lite smickrad att någon erbjudit sig att bli min målvakt. Hoppas slippa detta snart dock, ger mig alldeles för mycket ont i magen och ångest.

• • •

Frakt

Har ägnat lunchen åt portotabeller och det verkar som att PostNords förfrankerade grå påsar är billigaste fraktsättet för böcker (som är det jag säljer mest av).

Har varit dålig på att ha något system för alla försäljningar men de flesta böcker har kostat mellan 8-10 frimärken styck dvs. 56-70 kr. Skickar jag med gråpåsarna hamnar jag på 35-45kr. Jag sparar in mellan 21-25 kr per såld bok. Det ökar marginalen väldigt mycket. Speciellt på tradera där de tar 10% i avgift.

Beställde 10 grå påsar för att se hur det fungerar. Beställer jag 100 påsar är det 100kr mängdrabatt men så mycket har jag inte råd att ligga ute och chansa med.

Ska försöka få mer saker sålda lokalt så de kan hämta eller jag lämna. Lämnade en klädställning på väg till jobbet härom dagen. Såld på FB. Kunde jag göra så med böcker vore det bra. Har försökt hitta loppis jag kan stå på med bord som privatperson men det känns mer som sommargrej? Men om nån läsare känner till någon i Älvsborgs-/Sjuhäradsområdet/Svenljunga kommun så säg gärna till.

• • •

Lyxfällan

Fan vad jag hatar ”Lyxfällan” när de ska hålla på och skrämmas med att djur ska lämnas bort och säljas. Hade huvudvärk och låg i sängen och lyssnade på några program och somnade av när panodilen kickade in så jag slapp i alla fall se det mesta av ett sånt avsnitt. Varför kan de inte vara så snälla och förstående och trygga som i ”Skönhetsfällan”? Jag vill ha de läkarna som terapeuter!

Den där lilla symbolen P som syns i hörnet i början av många tvprogram idag betyder programming vilket är något sorts mellanting mellan reklam, produktplacering och programidé. Istället för att göra ett program och sen sälja annonser som ska ligga i pauser i det programmet så är annonsören med redan vid skapandet av programmet och/eller under tiden.

Lyxfällan är ett sånt program där det lilla P:et syns i bild när det börjar. Varje reklampaus innehåller resereklam. Ändå undrar Lyxfällanmännen två minuter senare HUR är det MÖJLIGT att någon tar lån för att resa till Thailand. Trettio minuter senare står det någon och lämnar över en resecheck som belöning för allt det hårda jobbet som detta avsnitts deltagare gjort framför filttavlan med budgeten. Stor logotyp i bild. Innan det har bilfirmor och elfirmor varit där och värderat och köpt grejer som deltagarna säkert fått mer för på blocket.

Givetvis fattar jag att det blir bättre tv av starka känslor men tror de att deras publik är så himla dum att den inte tycker det är löjligt? En reklamfinansierad programming-produkt innehåller män i välsittande som låtsas vara chockade över att någon skuldsatt sig för att vilja ha den livsstil som de själva tjänar pengar på att mangla ut. Varför tror Lyxfällanmännen att de själva tjänar pengar? För att reklam INTE fungerar? Ska jag som publik verkligen köpa att de är så verklighetsfrånvända men samtidigt så kunniga i ekonomi?

Och så hatar jag att de föreslår att deltagarna ska ha vanliga sparkonton som i stort sett saknar inlåningsränta när det vore så mycket smartare att amortera befintliga skulder.

Ändå tittar jag på det. Jag blir lite inspirerad att lägga upp några fler annonser. Får en liten skjuts i att ”kan de ordna upp sina liv så kan jag”.

Har i alla fall Lyxfällan-männens bok och ska läsa den någon dag snart. Det är en rolig grej med köpstoppsbloggen förresten: många vänner och bekanta tipsar om böcker på ämnet ekonomi. Ska skriva lite mer om det imorgon tror jag om huvudvärken håller sig borta. Och om den inte gör så tar jag en panodil så är jag av med den på nolltid. SKOJA!

 

• • •

Giltig frånvaro

Gammal spaning detta men det fascinerar mig fortfarande med människor som inte bara tackar ja eller nej på facebook-event utan även anger skäl i eventet så att alla kan se. Oftast är det resor eller andra inplanerade s.k. roligheter. Är det ett sätt att undvika konflikt, rädsla att såra någon när de inte dyker upp eller bara tackar nej utan anledning? Eller finns det ett mått av att få visa hur busy en är med det ljuva livet?

Detta är såklart anekdotiskt, och säkert mest speglar de events som jag blir inbjudna till, men giltig frånvaro verkar alltid vara rätt så klassbetonat.

”Tyvärr är jag borta den veckan. Det är ju påsklov.”

Ursäkta?

Ju?

När jag startade den här bloggen och började mitt köpstoppsår var jag noga med att säga till alla jag känner att detta inte är ett anklagade finger mot någon annans livsstil. Det är (tyvärr!) enbart av pengabrist. Skulle jag kunna fortsätta konsumera så skulle jag det. Trots miljön. Trots Tyler Durdens långa tal om IKEA-möbler. Trots orättvisan i fördelningen av pengar.

Så tänkte jag. Och tänker fortfarande. Men fan vad irriterad jag har börjat bli på människor som har råd. Som, i mina ögon, vill göra gällande med ett enstavigt ord att det är väl självklart att folk är bortresta på påsken. Är det samma sorts människor som tycker att vi ska sluta med avgiftsfri skola och införa obligatoriskt klassystem redan i lågstadiet med föräldrafinansierade klassresor och orimlig matsäckskultur, sweet-sixteen-inspirerade barnkalas och tillskjutande av pengar när det görs studiebesök?

Kanske var det inte alls vad som menades i det här specifika fallet. Kanske var det helt enkelt så att inblandade parter känner varandra extremt väl och att det enbart var en påminnelse om att de ”ju” varje år tar billigaste bussbiljetten till ett proggkloster där de hemslöjdar grejer de säljer för välgörande ändamål. Men jag stör mig lika fullt eftersom jag är så avundsjuk på de som inte skäms när de skriver vilka resor de ska på. Och det var ju moraliserande jag inte skulle bli. Det gick ju bra.

• • •

Landa

 

I ”Husdrömmar” i SVT är människor som använder ordet ”landa” klart överrepresenterade. Jag tänker på Fredrik Lindströms novellsamling: ”När börjar det riktiga livet”.

Något som ofta uttrycks är hur deltagarna längtar efter att ”börja leva”. Det är givetvis en absurd sak att längta efter om en börjar ifrågasätta det. Men ändå vet många av oss vad de menar när de säger så framför den nya öppna spisen som pekas ut som en av de platser det ska ”levas” på. Sen. Snart.

I senaste avsnittet blev en av de medverkande sjukskriven av den arbetsbelastning och oro för pengar som hon ställdes inför. Givetvis känner jag med alla människor som tar sig vatten över huvudet och mår dåligt. +1 liksom. Men jag blir också avundsjukt förbannad på människor som säger sig ha en ”budget” men sen överskrider den massor under resans gång.

Ett pessimistisk mantra jag försöker påminna mig själv om när jag får ett enormt begär efter någon viss sak är att jag ju längtat efter att äga hundratals saker innan just denna. Och att de i grunden inte förändrat något när jag väl lyckats göra den till min. Ja, jag gick i månader och fantiserade om att få tag på en signerad förstautgåva av en Joan Didion-bok som garanterat inte var en vanlig ebayförfalskning utan till 100% äkta. När jag väl lyckades få tag i en (kostade kring 1000-lappen) dröjde det inte länge tills jag kommit på något annat som jag var tvungen att ha. Hur mycket bättre blev livet egentligen? Det var bra i stunden. Oerhört bra till och med. Men jag vet att jag kommer få hundra nya såna begär.

Truman Capote påbörjade en bok med titeln ”answered prayers”. Han fick den största drömmen av alla uppfylld. Efter det var allt förstört. Efter det vill en ha något som inte går att få.

Jag har någon konstig mailkorrespondens med det billåneinstitut vars fakturor jag bestridit (som jag skrev om här). De mailar mig att de vill att jag ska ringa upp. Jag svarar att det inte passar mig men att de gärna får maila. De mailar tillbaka att det kanske går att höras på kvällen. Jag svarar att de gärna får maila mig istället. Fortsättning följer.

Vill de säga något som de inte vill att jag ska ha skriftligt? Jag vill inte ta något på telefon därför att jag 1. inte alls gillar att prata i telefon om det inte är med min allra närmste. 2. inte vill att de ska kunna säga att vi missförstått varandra eller liknande sen, det är ju så denna konflikt börjat.

Undrar de något får de maila. Annars får de avskriva min skuld eller ta det till tingsrätt för att sen kunna driva in det. Jag är övertygad om att det är de som har fel så för mig spelar det ingen roll. Eller jo, jag får hjärtklappning och en utmattningskänsla som gör att jag både är supertrött och spänner mig mer så att det gjorde mer ont på akupunkturen idag. Min akupunktör fick badda lite extra med bomullsrondeller kring de små såren i pannan. Längtar tills det löst sig med billånet så jag kan landa lite.

• • •

Klasskänslor

Köpte två RedBull innan jobbet pga tröttma. Onödigt dyrt men känns inte som att jag sabbar alltför mycket. Äter rester hela tiden. Blir mätt fortare nu. Både bildligt talat och bokstavligen. Inte lika sötsugen heller eftersom jag nästan helt slutat fika och dricka läsk pga kostnaden. Min enda regelbundna sötsak är agavesirap i te. Hur proggig kan en person bli på två månaders köpstopp?!

Kollade Uppdrag Gransknings reportage om svartkontrakt i Göteborg. Talande när reportern åker ut till en förort för att peka ut det hus där en kvinna lurats att köpa ett förstahandskontrakt hon inte fick. Reportern kör sin tjänstebil, den intervjuade åker med. Hon kan inte peka ut rätt hus från bilvägen. Däremot kan hon beskriva vägen till huset från spårvagnshållplatsen. En form av logistisk klassmarkör som passerar okommenterad. I nästa scen går de till fots.

Också de olika övergångarna som bildsatts med miljöbilder på väg till andra förorter är filmade från bil. Lättare såklart att filma men hade det inte tillfört något att filma skramlet från vagnarna? Känslan av att sitta på vagnen med allt man äger? Behöva ha tusentals kronor på sig som en lånat ihop för att kunna ha en chans till bostad.

Moderna bilar låser sig själv när de kommer över en viss hastighet. Ljudet av trygghet när centrallåset låser ute världen skrämde mig första gången jag åkte i en sån bil. Påminde om att saker jag inte tänkt på kunde hända mig.  Någon sliter upp en bildörr när jag stannat vid ett rödljus? Nu gör jag det ibland manuellt i den bil jag kör men inte äger. Jag vet inte varför. Det är en rädsla en inte har om en inte åkt i en ny bil. De som inte åkt spårvagn med tusentals kronor i innerfickan vet å andra sidan inte om andra rädslor. Finns det någon som forskar på klassbundna känslor?

I villaområdet jag växte upp var de rädda när det gamla dagiset jag gått på skulle göras om till missbruksboende. Rädslan för barnen, men kanske lika mycket rädslan för värdeminskningen som skulle sprida sig genom kvarterets alla nybyggda altaner genom de välisolerade norrbottniska väggarna och in till IKEA-köken. Värre än alla fuktskador i världen är värdeminskningen.

Det finns ett inneboende problem med att ha lite pengar: det är en kunskap som är erfarenhetsbaserad i hög grad. Jag tror att det hade kunnat tillföra något att skildra även de delarna i reportaget. Som den korta glimt av en mans oro över att bli av med fåtöljerna han köpt för 200kr styck på second hand om han måste flytta. Det var nog jobbigt att få med barn och kläder. Varje flytt innebar en total omstart. Det fascinerar mig att ett program som utgår ifrån ekonomiska problem inte är bättre på att skildra fattigdom.

• • •

Synnerliga skäl

Bukowskis market har lagt upp en av trycksakerna jag lämnade in hos dem men de hade skrivit konstnärens namn fel trots att jag bokstavligen upprepat det säkert 10 gånger vid inlämningen. Jag mailade och skrev exakt hur namnet tidigare angetts hos dem och att det kan vara värt att skriva likadant nu eftersom de har en bevakningsfunktion som säkert många använder. De ändrade trots detta inte rätt och jag mailade igen, de ändrade till rätt namn och då kom ett första bud på 400 kr inom några minuter. Och den här tjänsten kommer jag betala provision för vid eventuell försäljning. Jag blir oproportionerligt arg men ursäktar mig i mina mail och önskar trevlig helg.

Eftersom jag haft en massa kortvariga jobb tidigare har jag några olika tjänstepensionskonton med små summor. 1820 kr från min tid på Posten exempelvis. Jag åkte runt i ett litet golfbilsliknande fordon en sommar, åt otroligt mycket gröt för att orka springa i trappor med all reklam och lyssnade på P1-följetongen ”Dag”, programmen ”Odla” och ”Meny”. Jag hade en jättestor balkong till den lägenheten jag bodde i då. Som halva lägenheten jag bor i nu.

Människorna i de finaste villorna var ofta de allra otrevligaste, de skulle anmärka på helt galna saker. Människorna med fönsterkuvert från Kronofogden och inkassobolag med latinska namn höll sig inne, satt inte i köksfönstren och ruvade och väntande in en för att få skälla de första veckorna innan jag lärt mig distriktet utantill och fått upp farten till samma nivå som brevbärarna som jobbat där i 30 år.

Men trots det var det mitt bästa utdelningsjobb, när jag tänker tillbaka till det nu kan jag tänka att jag skulle bott kvar där, varit brevbärare, bott billigt och stort och vackert. Trägolv. Högt i tak. Min katt hade många kompisar där som han drev runt med på nätterna. Den största bet tag i hans nacke för att bära bort honom i skydd en kväll när jag skulle ut och släppa in honom. Det var gångavstånd till ett konditori som bakade bröd på morgonen när jag skulle iväg och sortera post på morgonen. Jag brukade köpa barkis på vägen hem för nästan ingenting. Ofta låg någon av grannkatterna och väntade utanför dörren i trapphuset. Jag var glad där. När folk fick för stora paket tog jag, trots att vi inte behövde det, med dem ut på rundan och ringde på hos folk och lämnade vid dörren när jag fått upp farten och visste att det fanns tid.

Men Bring Citymail var fasansfullt. Där var jag dålig också. Att dela ut tidningar för VTD var fasansfullt. Det var för tungt. Jag cyklade omkring i mörkret och visste inte vart jag var. Drog runt på VTD:s tunga kärror och svettades och frös om vartannat medan sms:en plingade till och bad mig rapportera att jag fullföljt delen av rutten enligt tidsplan. Jag är glad över att jag inte är kvar där. Bodde trångt. Ringde akutpsyk en gång men fick inte komma dit eftersom jag inte varit där tidigare.

Skatteverket skriver om utbetalning av tjänstepension i förtid:

”Ett pensionssparkonto får inte avslutas genom en utbetalning i förtid. Skatteverket kan dock medge dispens för förtida utbetalning om pensionsspararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.”

”Ett pensionssparkonto som har en behållning på högst ett prisbasbelopp (44 300 kronor för 2016)  får då avslutas i förtid utan att Skatteverket behöver lämna något medgivande.”

”Dispensprövningen är starkt restriktiv. Att du har hamnat i allvarliga ekonomiska svårigheter och förhållandena är ömmande är inte tillräckliga skäl för dispens.”

”OBS! Det är inte tillräckliga skäl för dispens att du har hamnat i allvarliga ekonomiska svårigheter och att förhållandena är ömmande.”

När jag skrev min masteruppsats gav de flesta handledare sina studenter rådet att inte säga vad uppsatserna inte handlade om. Lättare att bara skriva vad de handlar om direkt. Skatteverkets handledare tycker annorlunda.

Ingen pensionsförsäkring (som jag haft) har någonsin haft en sån avkastning som motsvarar den ränta jag betalar på mina krediter. Alltså är det bara dumt att ett litet konto som det inte tillförs några pengar till längre ska finnas kvar när jag inte kan leva på min inkomst idag. Vad är ”allvarliga ekonomiska svårigheter” om det inte är att ligga på minus varje månad?

Jag har dock inte använt kreditkorten på två månader nu. Det trodde jag inte skulle gå. Jag fyllde visserligen år förra månaden och fick lite pengar av släktingar så det är möjligt att det bara går utför härifrån.

Det vore sån dröm att få ut tjänstepensionspengarna i förtid och betala av ett av kreditkorten. Inte bara stå och stampa med 60 kr hit och 90 kronor dit på traderaauktioner. Oavsett så har veckans timmar jag lagt på att försöka förstå pensionsfonder och reglerna kring dem fått mig att vilja ta mer aktiva val kring min pension. Jag bryr mig inte om ifall jag får några kronor mer eller mindre som pensionär, ingenting kunde intressera mig mindre, men jag måste se till att styra om där så att det bara är i s.k. etiska fonder mina pengar befinner sig i. Blir illamående bara av tanken på att det finns något annat än det och att jag är med och bidrar på något sätt där. Ska jag avsluta i dur så var det väl bra då att det var så krångligt system så jag satte mig ner och läste på lite mer.

 

 

 

 

 

 

• • •