Kropp & själ & Marx

De som tänker lite grann på döden konsumerar mer. De som tänker väldigt mycket på döden konsumerar mindre.

Jag hade en sån morgon när jag vaknade tidigt och inte kunde ta mig upp, då jag ligger och stirrar. Får tag i mobilen och kollar flödet i mörkret och min vän misärläsaren har länkat till Kropp och själs program ”Handla dig lycklig”, det var de som berättade om dödstänkandet i relation till shopping.

Jag blir förresten så rörd när folk engagerar sig så att de tänker på mig när de ser något och hör av sig. Har redan hunnit få några boktips också av vänner, dessa återkommer jag till.

Gunilla Brodrej, som inspirerat mig till den här bloggen, var en av de medverkande i radioprogrammet jag lyssnade på under den timme när det helsvarta sakta blev mörkblått utanför mitt fönster. Jag gillar Brodrej såklart. Jag behövde verkligen hennes bok. Men jag blev irriterad. Eller snarare avundsjuk kanske. Hon har pengar, hon säger att hennes shopstop-projekt var hennes och att hon inte ville att det skulle gå ut över övriga familjen. Hon fortsatte köpa presenter under köpstoppet. Det vill jag också kunna. Det kommer jag inte att kunna.

Jag började nysta i vad jag betalar för ränta på mina kreditkort idag, blev illamående men hann nästan klart. Ska lägga upp allt här sen.

Något jag reagerade på i programmet, och som ofta nämns i konsumtionskritiska sammanhang, är alla de varor vi ”egentligen” inte behöver. Hashtag daterad handväskedebatt typ. Som om det finns en av gud välsignad hierarki för konsumtionsvaror.

Kan därför vara kul att tänka på hur Karl Marx redan 1867 inledde sin ”Kapitalet”, där han likställer alla varor med varandra, behov med begär, nytta med nöje. Allt är samma. Inte riktigt vad jag förväntade mig av honom innan jag läste något han skrivit. Att Marx fattade redan då att t.ex. en rödlila Louis Vuitton Antigua Cabas inte är annorlunda jämfört med andra varor.  Speciellt inte idag, för mig, som kan köpa saker för att bli glad, för att få må lite bättre en stund. Skulle det inte vara ett behov att vilja må bra alltså? Tur att Karl fattar:

”I de samhällen, där det kapitalistiska produktionssättet härskar, uppträder rikedomen som en ‘oerhörd varuanhopning’, den enskilda varan som dess elementarform. Vår undersökning börjar därför med en analys av varan. Varan är först och främst ett yttre föremål, ett ting, som genom sina egenskaper tillfredsställer mänskliga behov av något slag. Karaktären av dessa behov, om de t.ex. har sitt upphov i magen eller fantasin, ändrar ingenting i sak.”

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *