Glitter

Fick 1890 kr från Sveriges Radio insatt på kontot. ”Progr gäst artist” [sic]. ”9ggr vår 2016.”

Jag var ledsen hela helgen, hade ont i huvudet, jobbade framför datorn. Jag mår alldeles för dåligt när jag inte är sysselsatt så jag försöker vara sysselsatt. Panodil och limoncello lättar på huvudvärken. Vad gör folk när de är lediga egentligen? Jag jobbade på min semester och jag jobbar efter att jag kommit hem från jobbet. Jag går in och börjar buda på saker på tradera för att… ja, jag vet inte. Jag känner en lättnad när någon bjuder över mig, då kan jag undvika att fortsätta buda. Om jag är sysselsatt med annat hela tiden är det lättare att undvika dock, då jag känner att jag åstadkommer något behöver jag inte handla. Men hur länge håller en sån känsla i sig egentligen, inte länge.

Jag har börjat ha pengar på kontot fastän det gått flera veckor sen löning. Det är en ganska konstig känsla. Jag har en buffert på några tusen men känner mig svinrik. Jag får hem erbjudanden i brevlådan om lån och krediter från vartenda finansinstitut jag någonsin varit kund hos. Jag får sms, mail, reklam från spelbolag.

”Vad drömmer du om?”

Står det på ett kuvert från postkodlotteriet.

Jag pratade med en vän om köpsuget, hen sa att jag ska tänka: ”glittrar det?”, i stunder av habegär. Jag hade berättat om att jag inte kan slänga något, att jag sparar allt. Glittrar det verkligen, det jag vill spara, om inte ska jag slänga det. Om det verkligen inte glittrar ska jag inte köpa det. Men allting glittrar för mig. Det är det som är problemet. Och gör jag mig någonsin av med något så letar jag upp exakt det och köper det igen. Bara för att ha det.

Jag var uppe i Kalix några dagar. Jag hade en stensamling ute i sommarstugan som jag värderade väldigt högt när jag var liten. Jag gick iväg efter att jag bastat för att se om den fanns kvar. Minns inte att jag någonsin upplöst samlingen, bara att jag blivit äldre. Isen hade tagit den såklart. Lämnat kvar mig.

Alla meningar börjar med ”jag” på den här bloggen. Så länge jag skriver känner jag mig i alla fall sysselsatt även om jag inte tycker något blir bra just nu. Jag såg en dokumentär om fåglar på svt, det fanns en sort som inte byggde bon utan la sina ägg i markens håligheter. Ändå samlade de kvistar och annat bråte och gick runt med det i näbben. Voiceovern spekulerade i att de kanske en gång i tiden varit en art som faktiskt byggde bo men att de lämnat det stadiet.

”Kanske är det en rest av en för länge sen bortglömd färdighet.”

Gå runt med behov som ingen vet vart de kommer ifrån. Utan mening, utan mål, som det sjungs. Samla skräp utan att veta varför.

+1

Jag googlar det där med saker som glittrar, vill se om det är ett uttryck som någon annan använt, vill läsa mer om människor som inte har behov av att äga saker, som kan hantera sin ekonomi. Hittar en Harlequin av Maisey Yates på google books. En person i utfrätt vit skjorta som är uppknäppt. Ser ut som en skelande blandning mellan Edward i Twilight och Måns Zelmerlöv. Blicken mot en blottad hals, som på en vampyrroman. Omslaget är vitt som en lightprodukts förpackning.

”Du lever i en fantasivärld Paige. Men den riktiga världen glittrar inte lika mycket. Man kan inte laga allt.”

Det drogs 199 kr från Nextory som är en ljudbokstjänst jag provade gratis 14 dagar. Något blev fel när jag sa upp det. Rättshaveristmailaren var tillbaka på en sekund. Läste in mig på distansavtalslagen. Börjar leta bevis i min webbläsarhistorik. Läste allmänna reklamationsnämndens tidigare rekommendationer i liknande ärenden. Mailade fram och tillbaka med någon på kundtjänsten som kopierade in valda bitar ur deras villkor. Samma avslutningsrad i varje mail: ”Ha en fortsatt trevlig dag.”

Jag blev hänvisad uppåt i någon hierarki till slut när jag bad om det. Fick ett beklagande, en ursäkt, erbjöds kompensation. Jag ville bara ha tillbaka mina pengar, tackade nej till kompensation.

”Jag kommer ta upp det med ansvarig person asap.”

Jag skäms för att jag sitter och mailar. Att det leder till att det ska tas upp med någon i slutet av en arbetsdag. All ilska rinner av mig. Varför gör det så ont att bli av med 199 kr med tanke på hur mycket jag slösat och åter slösat i mitt liv?

Någonstans på något kontor i Sverige blir en kundtjänstmedarbetare tillsagd, får kritik av sin chef. Det skäms jag för, på riktigt. Men jag undrar också vad det är för en människa som orkar sitta och bråka med kunder. Fascination och skam. These are a few of my favorite things. Jag har fått rätt men jag skickar ändå skärmdumpar som bevisar att det sista jag besökt på Nextory är sidorna där abonnemanget sägs upp.

Och apropå skam: i en facebookgrupp jag är med i där roliga bilder postas såg jag min gymnasieförälskelse posta något där igår. Skam och skuld. Jag gick in och tittade på hens profil. Det var år sen vi sågs. Kanske tolv eller tretton. Det gjorde mig glad att hen levde, att hen orkade le på bilder, att hen verkade jobba med något kul. Jag tänker på den stad jag brukade åka till, mörka vinterdagar. Jag stod och sprayade håret och tuperade det på en skakig toalett på SJs nattåg från Luleå. Hens mamma mådde dåligt och låg ofta i sovrummet med neddragna persienner hela dagarna. Hon var orolig. Jag var orolig. Vi gick till ett köpcentrum och åt pommes, vi gick till en videobutik och hyrde film. Jag kommer aldrig gå där igen. Skulle jag fortfarande hitta i den stan om jag åkte dit nu.

Jag berättar för S. Som måste orka för mig alltför ofta:

”Hen mådde dåligt, du mådde dåligt. Så svårt att göra rätt även när omständigheterna är bättre så sjunk inte in i den skammen.”

Jag försöker. Det är så bra sammanfattade år att det känns som om S varit där och vakat över mig. 

Jag kom in på den skola vi båda sökt men bara jag kommit in på men jag sa ingenting av rädsla för att göra det värre, jag tackade nej till platsen av rädsla för att göra det värre. Jag tackade nej till ett jobb i en fotobutik som jag verkligen ville ha, av rädsla för att göra det värre. Jag sa inte hur ont det gjorde när hen tryckte sig mot mig efter jag var nyopererad, av rädsla för att göra det värre. Så ja, jag offrade saker för att det skulle vara bra mellan oss. Men jag gjorde också slut i en kal lägenhet, jag åt äppelpaj ur en matlåda medan hen grät. Jag ljög på tågperrongen om att vi skulle ses igen. Jag var så rädd för att du skulle göra illa dig själv.
Sen köpte jag en ny kamera. Åkte utomlands. En ur kabinpersonalen raggade på mig och mitt resesällskap på flyget. Jag köpte en stereo så vi kunde lyssna på skivor på rummet. Åkte taxi överallt. Köpte en Cure-tshirt på marknad. Beställde mat utan att titta på priserna. Dansade på uteställen fastän jag inte är en sån som vågar dansa. Försökte glittra lite.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *