Fuck fish

Människor i bildbyråbilder som ska vara sunda lyckliga harmoniska bär alltid vitt och rör sig i vita miljöer. Det spelar ingen roll om det är lightprodukter, pensioner eller blancolån. KonsumentKredit har en vit kvinna i vitt linne med vitt leende på sin hemsida. Kvinnan i telefonen som ringt upp mig eftersom jag tidigare varit kund låter som att hon sitter i en mörk källare med en mun som inte ler. Hon kan sitt manus utantill men verkar inte orka uppbåda energi nog för att ens spela engagerad. Hon erbjuder mig lägre ränta än jag hade sist. Kanske vill jag lösa andra krediter.

Signaturen ”Byråkrat” kommenterade ett av mina blogginlägg och länkade till text om hur de stora elektronikföretagen har bättre marginaler på finansieringen och försäkringen av sina produkter än vad de har på själva produkterna. Snart är marginalerna bättre på lånen som löser lånen än på lånen, och snart… och så vidare. Det känns som en dålig sketch. Någonstans sitter en kvinna och fortsätter ringa runt med sitt säljmanus och sin dystra dialekt.

Jag hade precis satt mig för att skriva lite kort om att samla när hon ringde. Svenska dagbladet anordnar kurser tydligen. De har en som heter: ”Att samla konst – Kurs om att bygga en konstsamling”. Den kostar 2 350 kr. Olika studiebesök ingår. Föreläsare.

Jag kan fortfarande bli glad när en katalog eller ett magasin har en viss kraftig bestrykning av pappret som får den att dofta som hockeybilder. Jag samlade under flera år som barn. Det fanns ohyggligt tråkigt formgivna kataloger i telefonkatalogspapper som listade olika hockeykort från olika fabrikanter sida upp och sida ner samt deras värde i typsnittsstorlek fem. Där satt jag och kollade. Ritualen. Fantisera om de kort som var värda fyrsiffrigt. Femsiffrigt. I dollar.

De bästa korten i en liten pärm. De vanliga i en större. De flesta som samlade hade olika typer av samlingar parallellt. En med affektionsvärde,  kanske en favoritspelare. En som skulle bli komplett, kanske ett visst lag från ett visst årtal. En med kombinationer av olika värden, ett lag som var ens favorit och av ett fabrikat som var dyrt. Det uppstod många kombinationer och ju mer jag samlade desto mer kunskap genererades och då blev det också roligare att samla och svårare att få den där kicken, vilket i sig var sporrande. Det fanns ungar som bara tittade i katalogerna efter det ekonomiska värdet eller som bara ville ha många hockeykort. Trava dem i hundratal av en billig sort, totalt strukturlösa kretiner till elvaåringar som inte kunde uppskatta doften av en crisp nyöppnad Upper-Deck. De blev ofta ganska kortvariga i samlandet och deras samlingar splittrades in i våra riktiga samlingar.

Det känns bakvänt att gå en kurs i att samla. Hela vitsen med samlandet är att en redan är en samlare och måste samla. Och hela vitsen med att samla är att det är omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt, att inte göra det. Kunskapsinhämtandet är mer än halva nöjet. Kan inte tänka mig något tommare än att få allt det serverat på en timslång föreläsning. Som att sitta och titta på när någon tittar på en film och tro att det är så en blir cineast.

I filmen Adaptation är Meryl Streeps karaktär Orlean avundsjuk på Laroche som samlar på orkidéer. Så starkt som han känner vill hon också känna för något. Hon försöker förstå. Han berättar hur han pendlat mellan samlingar. När han var liten berättade han för sin mamma att han var tvungen att samla på sköldpaddor, en av varje sort som existerar. Hur han sen gick över till fossiler från istiden. Sen någonting som Meryl Streep inte vet vad det är. Sen fastnade han för antika speglar.

Meryl frågar om han inte saknade sköldpaddssamlingen, den som han lagt ner så mycket tid på.

I’ll tell you a story. I once fell deeply, profoundly in love with tropical fish. I had sixty goddamn fish tanks in my house. I’d skin-dive to find just the right ones. Anisotremus virginicus, Holacanthus ciliaris, Chaetodon capistratus. You name it. Then one day I say, fuck fish. I renounce fish. I vow to never set foot in the ocean again, that’s how much fuck fish. That was seventeen years ago and I have never since stuck so much as a toe into that ocean. And I love the ocean!

Meryl Streep: But why?

Laroche rycker på axlarna: Done with fish.

Den som inte fattar det är inte en samlare at heart. Var glad för det i sånt fall.

Det här är vad alla säger som ska lära ut konstsamlande: köp bara sånt du gillar, då får du något fint att ha på väggen och det går ändå inte att vara säker på värdeökning om en spekulerar i konst så då har du åtminstone haft något du gillar hemma på väggen.

Så, ni kan swisha era 2350 kr till mig.

Samtidigt finns det hela tiden med i allas huvud även hos oss som är födda att samla. Vad är värdet. Det ekonomiska värdet. Jag tänker alltid på det när jag startat en ny samling eller hittat något speciellt. Men det är alltid i andra hand. En framtida hypotetisk försäljning.

Det känns bakvänt att börja med det ekonomiska värdet av att samla och sen försöka lära sig den där passionen som Meryl Streep letar efter i Laroche och hans orkidéer. Hon hamnar långt ute i ett träsk, vilse med en man utan framtänder. Andra hamnar på en kurs för Svenska dagbladet-läsare.

I Sverige är det fortfarande rätt ovanligt att samla på böcker och framför allt på svensk litteratur. Det gör att det fortfarande går att få ihop en ganska fin samling trots blygsam budget. Det är dock tråkigt nu när jag säljer allt. Jag hade hoppats kunna vänta ett tag med att sälja, tills folk börjat fatta att böcker är det nya samtidskonst. Men likväl: jag säljer med vinst. Två av fotoböckerna jag sålt på Bukowskis har dragit in fyra gånger vad jag köpte dem för. En konstkatalog har gått för tre gånger vad jag köpte den för.

Tre böcker, totalt 4100 kr. Allt går till räkningar och avbetalningar direkt.

Bukowskis ska ju ha sin provision visserligen (trots att de inte klarar av att skriva en rättstavad annons) så visst det försvinner lite pengar där men jag kan inte låta bli att känna mig stolt över slutpriserna. Visst känns det tomt att bli av med dem men det är kul att se att ens personliga smak också har ett ekonomiskt värde. Det som jag själv värderat högt före andra gjort det går nu att omsätta i ett ekonomiskt värde. Det är lika delar kul och tomt.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *