Drömjobb

En kund hyssjar mig och J. Vi står vid reseguiderna och pratar. Vi är båda uppsagda, vad skulle hända om vi sa något elakt tillbaka. Hen kan inte koncentrera sig på vad böckerna handlar om när vi pratar. Kan vi gå därifrån eller vara tysta. Jag säger ja, blir tyst, himlar med ögonen åt J. För jag orkar inte. Jag blir inte ens arg längre och det förvånar mig lite. Så ofta som jag tänkt att jag vill säga något tillbaka till otrevliga kunder. Nu kan jag det. Jag kan inte bli mer än arbetslös. Jag fantiserar i några sekunder på om jag ska lägga ett för stort belopp på kortterminalen, några extra nollor. Men såna kunder tittar alltid på kvittot, letar alltid fel, säger alltid något om hur dumt det är med våra stämpelkort, med våra bokmärken, med att alla kortterminaler ser olika ut och hur dumt det är. Såna kunder drar alltid ett förvirrat manifest om att de vill spara miljön när de istället bara kunnat säga nej tack till påsen.

Det är inte jag som flyger inrikes.

Det är lika stor risk att få sura miner om jag inte erbjuder en plastpåse.

Det är inte jag som hittat på stämpelkorten.

Grabbgängen som står och hånar varandra vid pysselböckerna. Klisterboksboken ”Drömjobb” innehåller något typiskt kvinnoyrke som tydligen passar extra bra för någon i gänget. Top comedy följer, höga skratt. Författare som kommer in och frågar efter sin egen bok och utan att säga vem de är frågar vad jag tycker, tror, har hört. Kunden som frågade mig om EL James böcker var gay. De ständiga som sticker fram två spretiga fingrar och vill bända in dem mellan mina där jag håller växeln för att undvika till varje pris att de ska slippa röra vid kvittot som om den vore bestruken med arsenik. Kunder som inte tror mig när jag svarar på deras fråga om vilken bok som är vilken i ordningen. Kunder som blir arga på mig när jag säger att han som skrivit hundraåringen är någon annan än han som skrivit Ove. Resenärer som inte kan konstruera hela meningar, som plötsligt står vid kassan och stirrar:

”Frankfurt”

Det känns konstigt. Tre år. Det enda fasta jobb jag haft. Snart ska jag inte jobba i bokhandel mer.

Comments

  1. Emeli - 2016-12-11 @ 22:03

    :(
    Kram

  2. Marcus - 2016-12-12 @ 10:40

    Tack. <3

  3. Therése - 2017-01-16 @ 16:00

    Folk beter sig verkligen märkligt när de befinner sig i butiker. Ibland 8när jag fortfarande jobbade i butik) fick jag för mig att kunder tyckte att det värsta som fanns var att personalen verkade ha kul tillsammans …

    • marcus - 2017-02-20 @ 09:52

      Ja vad beror det på egentligen tror du? Tänker att det är lite som i boken ”Vi bara lyder” att folk kanske tycker att vi ska ”göra rätt” för oss i varje enskild sekund. Eller veta vår plats? Det är märkligt. Speciellt som de redan tackat nej till hjälp och service.

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *