Toms skjorta, Ninas smokingklänning

Någon i en köpsäljgrupp på facebook säljer 1kg baklava för 100 kr. Bild på plåtar med uppskuren baklava. Lika dyrt/billigt som den största storleken av en mjukis-Hello Kitty några inlägg ner. Vem köper ett kg baklava på facebook?

Jag läser Åsa Mobergs ”Familjen som exploderade” och redigerar texten till constant reader där den återutges till hösten.

–Vad det är mysigt att äta i köket, sa Gerhard.
–Du får ha överseende, sa Maj, men jag orkade inte ta fram en duk och duka i vardagsrummet. Vi tar det litet enkelt.
–Men det är toppen här, det blir mycket mysigare när man sitter nära varandra när man äter.

Familjen Broman som inte alls kände till rikedomens skrämmande effekter på heminredningen förstod inte hans kommentar. Men ingen frågade vidare om det, huvudsaken var att han var nöjd.

Jag tänker på Tom Ripley när han tvättar upp samma skjorta i handfatet på rummet varje kväll. Hur Dickie Greenleaf till sist, när han börjat irritera sig på den efterhängsna Tom, påpekar det bisarra i att bara ha en skjorta. Förlöjligar Tom för det.

Är det då som Tom bestämmer sig för att döda Dickie? Bli Dickie? Eller är det när Tom provar Dickies kläder och känner skillnaden i kvalitet på billig bomull och svalt linne?

I filmatiseringen är det snyggt gjort. Tom har samma vita button down-skjorta i New York som i varma Italien. Hans avskalade klassiska östkuststil blir plötsligt pinsam av bristen på ombyte. Det går inte att maskera fattigdom en längre tid. När saker börjar slitas.

Tom har ingen sommargarderob. En brist han inte märker själv förrän han levt med Margot och Dickie en längre tid. Ett problem som inte går att kompensera med all charm i världen.

Jag såg en bild på Johan Widerberg, han hade bredrandig slips. Preppy privatskolesnygg. Går in på Gants webshop. Vill ha. Vill ha matchande kavaj med påsydda konturer. Vet inte vad det kallas. Det känns som en brist att inte veta det. Gant har ingen. Känns kanske mer som Ralph Lauren.

Till en början har inte heller Åsa Mobergs Nina några problem med sin rika baldejt men charmen med balen försvinner för henne i takt med den självklarhet han ifrågasätter hennes garderob:

”Smokingklänning kan väl för fan inte vara något problem” säger Gerhard till Nina. Hennes mamma vet hur hon ska nyttja den tygbit hon har för att inte behöva fålla tyget och då borde den mängd tyg hon har räcka.

Människor med pengar behöver inte lära sig tvätta en skjortas sorgkanter i ett handfat. Människor med pengar behöver inte lära sig sy.

Senaste årens nedtrappning av min klädkonsumtion har fått mig att uppskatta de få plagg jag har även om jag kan känna den där pinsamheten över att ha samma plagg hela tiden. Men jag syr på knappar som lossnat. Tvättar skonsammare. Lagar innerfodret på en kavaj. Drar en rakhyvel långsamt över nopprorna på en kavaj för att fräscha upp den. En gammal tandborste i sömmen mellan sko och skosula. Kollar skovårds-kit på ebay. Kollar hallmattor på tradera. Kollar gobelänger. Kollar handvävda mattor med fri frakt. Skulle vilja fylla hela golvet med indiska mattor som ligger omlott. Så som Alanis Morrissette hade på scengolvet på en spelning jag såg på MTV som tonåring. Associationsshoppingen är min värsta fiende. En visklek som hittar på dyrare och dyrare saker åt mig att köpa. Det som var till min fördel när jag gick på universitetet – kunna ägna oändligt med tid på att researcha de mest smala saker – är en stor nackdel i webbutiker. När jag hittar något jag gillar läser jag på om det mer och mer och det blir omöjligt att inte vilja ha den riktiga kvalitén. Den på riktigt äkta mattan

Men jag budar inte på något fastän jag vill. Fastän jag försöker rationalisera det till att det ju är nyttiga inköp.

Ninas pappa hatar sitt jobb. Så länge han försörjer henne anser han sig ha rätt att kalla henne lössläppt.

Ninas ”balgarderob” drar ner inte bara henne enligt Gerhards mamma. Det drar ner hennes sons anseende och så även hennes och hennes mans. Som Edith Bouvier Beales och hennes mammas, Edith Ewing Bouviers, hem i East Hampton drar ner värdet på grannarnas hem.

Ninas balgarderob är en övervuxen trädgård. Hon har inga smycken. Hon har körsbär i sitt hår istället för blommor. Bär nagellack som skär sig mot skorna. Hon känner sig fel i situationen. Något hon trodde handlade om fest handlade om att visa upp sig. Men där Tom Ripley, och jag, skäms och vill förändra oss står Nina på sig. Jag är lika delar avundsjuk och inspirerad.

Comments

  1. Anna T - 2016-03-28 @ 07:39

    Fint!

    • marcus - 2016-03-29 @ 15:51

      Tack!

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *