Inkapslad vrede

 

Skrev ett passivaggressivt mail till en chef på ett ställe där jag ställt ut förut och inte fått betalt. Frågade varför på fler än ett sätt.

Fick mail från Svea Ekonomi efter nästan ett år av frågor kring en kredit jag haft där. En ansvarig där medger i mail till mig att de brutit mot banksekretessen i mitt fall men att de inte tänker kompensera mig trots att det inte är något litet småfel utan ett tydligt lagbrott.

Jag påpekar att om jag gjort fel, varit sen med att betala en faktura till dem exempelvis, har de varit väldigt noga med höga påminnelseavgifter som straff, är det då inte mer än rätt att de ska betala mig när de bryter mot lagen?

Nej. Tyvärr. De har inte möjlighet. Jag svarar att jag tänker polisanmäla dem. Vilket jag också kommer att göra. Om inte för annat så för att hans arbetsdag ska bli lite jobbigare en dag. Jag tror inte att jag kommer få rätt eller några pengar tillbaka eller att de kommer få någon juridisk reprimand ens. Men lite obekvämlighet kan jag i alla fall skicka. Om det nu ens är ett ord.

Och nej, jag gillar inte mig själv när jag är bitter och driver mina små processer vid tangentbordet. Tröstar mig med Bodil Malmsten:

”Det är bara jag i hela Sverige som är ursinnigt rasande och i oavbrutet chocktillstånd.
Dessutom bär jag på livslångt lagrat raseri, lager på lager av inkapslad vrede, som inte fick nå sitt rätta mål.”

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *